Göteborgsposten har de senaste dagarna uppmärksammat de uppenbara riskerna som finns för skador när man sätter sig i en RIB. De hade häromdagen en artikel om en herre som gråter ut om hur hemsk och dum han var som körde när han själv bröt ryggen och nu skall vara invalid resten av livet. Det som jag frågar mig är hur dummare han själv och alla andra är som betalar och släpar med sig hela sin personal i sådana här aktiviteter (?)
Note: Swede Charter slutade för flera år sedan med denna synnerligen otidsenliga, korkade och miljöfarliga aktivitet till förmån för enbart segling, vilket vi tycker är det rätta elementet då man färdas till havs.
Artikel GP 17/9-2009
Bröt ryggen på Rib-turen
På Krossefjorden krossades Ronald Johanssons ryggkota. Det var när Rib-båten i den västliga kulingen drog på mot vågorna från öppet hav.
I stället för fortsatt mingel och underhållning i Mollösund blev det ambulansfärd och vård på Kungälvs sjukhus. I stället för drinkar blev det morfin. Mycket morfin.
Som vd för sitt företag hade Ronald Johansson tillsammans med ett 50-tal andra kunder från näringsliv och förvaltningar för ett drygt år sedan bjudits in på "event".
Det började med champagne och kanapéer i Skanskaskrapan. Sen skulle snabba Rib-båtar ta hela sällskapet direkt till trerättersstopp med underhållning på Marstrand.
Det blev bussfärd i stället. Det blåste 18 meter per sekund västligt på Hönö. Men från Marstrand skulle det bli äventyrligt.
- Efteråt kollade jag med en väderstation på Tjörn. Ett stycke inåt land var medelvinden 16,5 meter per sekund, berättar Ronald.
"Utgav sig för att ta ansvar"
Först blev det säkerhetsgenomgång.- Vi fick veta att de valde väg efter vädret. De som var oroliga för vädret lugnades med att man "kört i värre". De utgav sig för att ta ansvar - annars hade jag inte gått med ut.
- Båten hade sadelsäten, men vi skulle inte sitta på dem, de var inte fjädrade. I stället skulle vi stå i båten och parera med benen.
Ronald Johansson är van vid sjön, har egen båt på Hönö sedan 30 år och har dessutom varit med sin förre svärfar på trålfiske. Nu hamnade han i Rib-båten med störst fartresurser: två motorer på 500 hästkrafter var. "Europas Mest Extrema Rib", skryter företaget på sin hemsida. Toppfart 60 knop - 111 km/tim.
- Jag var övertygad om att vi skulle gå på skyddade vatten på insidan av Tjörn. Jag har själv tidigare anlitat en Rib-charterfirma för skärgårdsutflykter och det är fantastiskt att åka fort i smul sjö.
"Lite för hormonstinn"
I stället blev det grov sjö i kuling rakt över Marstrandsfjorden till Tjörnekalv.
- En yngre kille, lite för hormonstinn, var skeppare i stället för den ordinarie. Jag tror att detta hade avgörande betydelse. Det var så tydligt att han tyckte det var kul. Redan första sträckan roade han sig med att släppa de andra före för att sen köra i kapp.
Färden gick sen inomskärs utmed västra Tjörn, efter Skärhamn i leden innanför Toftö och ut på Krossefjorden, där de åter mötte sjö från öppet hav.
- Där drog han på, troligen upp i 45 knop. Vi flög jävligt duktigt i sjön, det kom en stor våg och vi small på rejält, blev överspolade. Jag slant med ena foten och slog ändan i sätet.
Kotan krossades
Ryggen fick en kraftig stöt. En kota krossades genom två brott, ett fram och ett bak, och trycktes ihop med över hälften.
- Det går inte att beskriva hur ont det gjorde. Jag bara skrek och skrek.
Kompisen Bo Silverspjuth satt framför Ronald Johansson:
- Jag hörde Ronald skrika, förstod att något allvarligt hänt och såg till att de larmade ambulans.
"Sa till mig att fortsätta andas"
Ronald hjälptes ur sin stol och ner på durken.- En sjuksköterska som var med hjälpte mig med andningen. Sa hela tiden till mig att fortsätta andas. Jag tror hon räddade livet på mig. Jag var helt borta.
- Innan de kunde lyfta mig ur båten gav ambulanspersonalen mig sju morfinsprutor. Först då kände jag att jag kom tillbaka till verkligheten.
På Kungälvs sjukhus tänkte Ronald att han fått ett kraftigt ryggskott och att han skulle hem.
- Vid tvåtiden på natten väntade jag på att få åka. Då kom läkaren. Hon tog min hand och sa: "Det är värre än vi trodde. Du har brutit ryggen".
Drabbades av smärtpsykos
Det blev en vecka på sjukhus. Där höll han igen när folk frågade om han hade ont. Då fick han en smärtpsykos. Krampade.
- De kom med en gigantisk spruta. Sen minns jag ingenting.
Han fick morfinpump och ombads att säga till så fort han kände smärta.
Sjukgymnastik resten av livet
I fem månader levde han, dag och natt, med stålkorsett. Senaste halvåret har han kunnat jobba, men högst åtta timmar om dagen - en stor förändring i egenföretagarlivet med alla dess affärsresor. Han har inte kunnat sova en hel natt, kan gå utan käpp men inte långa sträckor. Den egna motorbåten kan han ratta i maklig fart - annars håller inte ryggen.
- Jag tvingas också till daglig sjukgymnastik, resten av livet.
Ändå tycker han att han haft "sagolik tur" som inte sitter i rullstol.
Hävdar att inget fel begåtts
Bolaget, Greau Rib-charter AB, hänvisar till sitt försäkringsbolag, Atlantica, men hävdar att inget fel har begåtts: föraren är mycket van och omdömesgill. Det var bara Ronald och någon mer som hade synpunkter.
Bo Silverspjuth har tio års erfarenhet som befäl i Kust-artilleriet, bland annat som instruktör för snabbgående båtar. Hans uppfattning är en annan.
- Det blåste för mycket. Ändå drog skepparen inte ner farten, tvärtom tog han chansen att hoppa, tyckte det var roligt.
Björn Hansson031-62 46 33
Note: Swede Charter slutade för flera år sedan med denna synnerligen otidsenliga, korkade och miljöfarliga aktivitet till förmån för enbart segling, vilket vi tycker är det rätta elementet då man färdas till havs.
Artikel GP 17/9-2009
Bröt ryggen på Rib-turen
På Krossefjorden krossades Ronald Johanssons ryggkota. Det var när Rib-båten i den västliga kulingen drog på mot vågorna från öppet hav.
I stället för fortsatt mingel och underhållning i Mollösund blev det ambulansfärd och vård på Kungälvs sjukhus. I stället för drinkar blev det morfin. Mycket morfin.
Som vd för sitt företag hade Ronald Johansson tillsammans med ett 50-tal andra kunder från näringsliv och förvaltningar för ett drygt år sedan bjudits in på "event".
Det började med champagne och kanapéer i Skanskaskrapan. Sen skulle snabba Rib-båtar ta hela sällskapet direkt till trerättersstopp med underhållning på Marstrand.
Det blev bussfärd i stället. Det blåste 18 meter per sekund västligt på Hönö. Men från Marstrand skulle det bli äventyrligt.
- Efteråt kollade jag med en väderstation på Tjörn. Ett stycke inåt land var medelvinden 16,5 meter per sekund, berättar Ronald.
"Utgav sig för att ta ansvar"
Först blev det säkerhetsgenomgång.- Vi fick veta att de valde väg efter vädret. De som var oroliga för vädret lugnades med att man "kört i värre". De utgav sig för att ta ansvar - annars hade jag inte gått med ut.
- Båten hade sadelsäten, men vi skulle inte sitta på dem, de var inte fjädrade. I stället skulle vi stå i båten och parera med benen.
Ronald Johansson är van vid sjön, har egen båt på Hönö sedan 30 år och har dessutom varit med sin förre svärfar på trålfiske. Nu hamnade han i Rib-båten med störst fartresurser: två motorer på 500 hästkrafter var. "Europas Mest Extrema Rib", skryter företaget på sin hemsida. Toppfart 60 knop - 111 km/tim.
- Jag var övertygad om att vi skulle gå på skyddade vatten på insidan av Tjörn. Jag har själv tidigare anlitat en Rib-charterfirma för skärgårdsutflykter och det är fantastiskt att åka fort i smul sjö.
"Lite för hormonstinn"
I stället blev det grov sjö i kuling rakt över Marstrandsfjorden till Tjörnekalv.
- En yngre kille, lite för hormonstinn, var skeppare i stället för den ordinarie. Jag tror att detta hade avgörande betydelse. Det var så tydligt att han tyckte det var kul. Redan första sträckan roade han sig med att släppa de andra före för att sen köra i kapp.
Färden gick sen inomskärs utmed västra Tjörn, efter Skärhamn i leden innanför Toftö och ut på Krossefjorden, där de åter mötte sjö från öppet hav.
- Där drog han på, troligen upp i 45 knop. Vi flög jävligt duktigt i sjön, det kom en stor våg och vi small på rejält, blev överspolade. Jag slant med ena foten och slog ändan i sätet.
Kotan krossades
Ryggen fick en kraftig stöt. En kota krossades genom två brott, ett fram och ett bak, och trycktes ihop med över hälften.
- Det går inte att beskriva hur ont det gjorde. Jag bara skrek och skrek.
Kompisen Bo Silverspjuth satt framför Ronald Johansson:
- Jag hörde Ronald skrika, förstod att något allvarligt hänt och såg till att de larmade ambulans.
"Sa till mig att fortsätta andas"
Ronald hjälptes ur sin stol och ner på durken.- En sjuksköterska som var med hjälpte mig med andningen. Sa hela tiden till mig att fortsätta andas. Jag tror hon räddade livet på mig. Jag var helt borta.
- Innan de kunde lyfta mig ur båten gav ambulanspersonalen mig sju morfinsprutor. Först då kände jag att jag kom tillbaka till verkligheten.
På Kungälvs sjukhus tänkte Ronald att han fått ett kraftigt ryggskott och att han skulle hem.
- Vid tvåtiden på natten väntade jag på att få åka. Då kom läkaren. Hon tog min hand och sa: "Det är värre än vi trodde. Du har brutit ryggen".
Drabbades av smärtpsykos
Det blev en vecka på sjukhus. Där höll han igen när folk frågade om han hade ont. Då fick han en smärtpsykos. Krampade.
- De kom med en gigantisk spruta. Sen minns jag ingenting.
Han fick morfinpump och ombads att säga till så fort han kände smärta.
Sjukgymnastik resten av livet
I fem månader levde han, dag och natt, med stålkorsett. Senaste halvåret har han kunnat jobba, men högst åtta timmar om dagen - en stor förändring i egenföretagarlivet med alla dess affärsresor. Han har inte kunnat sova en hel natt, kan gå utan käpp men inte långa sträckor. Den egna motorbåten kan han ratta i maklig fart - annars håller inte ryggen.
- Jag tvingas också till daglig sjukgymnastik, resten av livet.
Ändå tycker han att han haft "sagolik tur" som inte sitter i rullstol.
Hävdar att inget fel begåtts
Bolaget, Greau Rib-charter AB, hänvisar till sitt försäkringsbolag, Atlantica, men hävdar att inget fel har begåtts: föraren är mycket van och omdömesgill. Det var bara Ronald och någon mer som hade synpunkter.
Bo Silverspjuth har tio års erfarenhet som befäl i Kust-artilleriet, bland annat som instruktör för snabbgående båtar. Hans uppfattning är en annan.
- Det blåste för mycket. Ändå drog skepparen inte ner farten, tvärtom tog han chansen att hoppa, tyckte det var roligt.
Björn Hansson031-62 46 33
