Efter den senaste kalla vintern vi hade här i Marstrand med Hockey ute på isarna så är det ju nu fiske som gäller på kvällarna. Med fiske så följer fiskehistorier och en sådan blir det här i dagens blogg.
Då historien är lite pinsam och handlar om vår sommarpersonal, så får de här påhittade namn, så vi kallar dem för Kasper, Erik, Emil och Kalle. Oavsett, häromkvällen när det börjat skymma så tog de snipan ut vid söder bort mot Ärholmen. Det blev väl lite mer öl än fiske och till slut så slumpade det ju sig så illa att den nya praktikanten Kalle trillade i och sjönk som en sten. Det hade hunnit bli kolsvart ute men där de låg och fiskade (och ölade) så var det som väl var bara ett par meter djupt.
Erik och Kasper hoppade så snabbt i efter Kalle och efter ett par dyk så hade de fått tag i ett par armar och kunde dra upp killen i snipan. Ytterligare tur var ju att Emil hade nyligen gått A-B-C kurs i första hjälpen och livräddning och var helt på det klara med att det var läge att blåsa in luft i killen de fiskat upp genom mun-mot-mun metoden.
Emil påbörjade den konstgjorda andningen men efter första inblåsningen vände han sig om och spydde. Han blåste en gång till och spydde igen.
Kasper och Erik ryckte nu bort honom då de trodde att Emil bara tagit för många pilsner och de fortsatte med inblåsning och konstgjord andning båda två, men även de bara kräktes.
Plötsligt så plaskade det till jämte båten och Kalles huvud dykte upp !!!
Tjena grabbar, sa han, vem f-n är killen med skridskorna som tagit min plats ....
Vi låter vara osagt om historien är 100% sann
