Att vara småföretagare är inte alltid det enklaste. Förutom att man skall se till att få in så mycket pengar så det räcker till löner och skatter samt att betala alla fakturor så måste man hålla ett vakande öga på de s.k "rättshaveristerna". Min egen definition av en "rättshaverist" är en person som genom för mycket fritid försöker sko sig på arbetande företagare. De söker konflikter och konstruerar skäl för att som de tror kunna tjäna pengar genom att anlita advokater och lämna in stämningar om vad det månde vara.
"Rättshaverister" tror jag till stor del lider av sjukdomen, "dum i huvet", som jag bloggade om för ett par dagar sedan.
Wikipedias definition är som följer:
En rättshaverist (från ty. Rechthaber) är en person hemfallen åt rättshaveri, vilket enligt Svenska Akademiens ordlista är en "person som påstridigt hävdar sin rätt" i juridisk bemärkelse. Ordet är pejorativt, det vill säga nedsättande, och knappast någon vill bli kallad rättshaverist.
En person som utpekas som rättshaverist anses ägna orimligt mycket tid och energi åt att försöka ändra beslut och åtgärder som går denne emot. Beteendet fortsätter även när det är uppenbart lönlöst och kan ske genom överklaganden, skrivelser, polisanmälningar, JO-anmälningar eller stämningar. Den utpekade rättshaveristen kan ha rätt eller fel i sak, men avfärdas ofta med motiveringen att denne beter sig på ett sådant sätt att kompromiss är omöjlig. Det verkliga eller upplevda felet och vägran att ge rättelse tolkas av rättshaveristen som ett slags sammansvärjning, vilket kan vara sant, men som också kan bli en självuppfyllande profetia.
Det kan finnas ett slags paradox i rättshaveristers beteende. De förväntar sig ofta att rättsapparaten ska ge upprättelse, trots att de inte upplever samhället som ett rättssamhälle.
En person som utpekas som rättshaverist anses ägna orimligt mycket tid och energi åt att försöka ändra beslut och åtgärder som går denne emot. Beteendet fortsätter även när det är uppenbart lönlöst och kan ske genom överklaganden, skrivelser, polisanmälningar, JO-anmälningar eller stämningar. Den utpekade rättshaveristen kan ha rätt eller fel i sak, men avfärdas ofta med motiveringen att denne beter sig på ett sådant sätt att kompromiss är omöjlig. Det verkliga eller upplevda felet och vägran att ge rättelse tolkas av rättshaveristen som ett slags sammansvärjning, vilket kan vara sant, men som också kan bli en självuppfyllande profetia.
Det kan finnas ett slags paradox i rättshaveristers beteende. De förväntar sig ofta att rättsapparaten ska ge upprättelse, trots att de inte upplever samhället som ett rättssamhälle.
